HALAL OCH HARAM

För mer än tio år sen uppmärksammade jag hur inflödet av muslimer lett till att alltfler stora butikskedjor fyllt på sina lager med halalcertifierade produkter. Det som fick mig att öppna ögonen för detta var Willys som skyltade med ”halalkyckling” i frysdiskarna. I likhet med de flesta svenskar hade jag en rätt diffus uppfattning om begreppen halal och haram. Jag visste att halal stod för en slaktmetod som på svenska kallas skäktning. Den innebär i korthet att djuret får halspulsådrorna avskurna utan föregåemde bedövning och tappas på sitt blod. Både denna och den liknande judiska kosherslakten är sedan många år förbjudna i Sverige.

I fallet Willys handlade det om kyckling. Jag försökte ta reda på hur man kunde tillåta denna slaktmetod när det gällde fjäderfä och fick till svar att det rörde sig om kycklingar som importerats från Danmark, som inte har motsvarande förbud.

Så småningom startades en diskussion om halal på Facebook där vågorna gick högre än på min blogg. Flera diskussionsdeltagare berättade att de lade ett eller flera baconpaket i kycklingfrysarna för att ”förgifta” dem och hindra muslimerna från att handla. Sådana protester var väl närmast att likna vid en piss i Mississippi. Men diskussionen hade det goda med sig att många fick upp ögonen för begreppet halal.

Halal kan översättas med ”tillåtet” för troende muslimer, medan haram står för motsatsen. Fläskkött är exempelvis haram. Men inte bara bacon och fläskfilé utan också alla produkter som innehåller någon form av svinfett, t.ex. krämer och skönhetsmedel är haram. För att vägleda de troende certifierar man numera godkända produkter och förser förpackningarna med en speciell etikett. För en muslim är denna en sort kvalitetsstämpel.

Denna certifiering sköts av kommissioner i såväl muslimska som icke-muslimska länder. För att få en produkt halalgodkänd måste tillverkaren intyga att inga haram-råvaror använts vid framställningen. Samtidigt godkänner tillverkaren att 2,75 procent av den årliga omsättningen för denna produkt betalas till certifieringskommissionen. Pengarna går enligt uppgift till välgörande ändamål i den muslimska världen, till skolor och till moskébyggen. Det finns också obekräftade uppgifter om att det i västvärlden terrorklassade Muslimska brödraskapet delvis finansieras av halalintäkterna.

Några procent av intäkterna för en viss vara låter ju inte så mycket, men då bör man vara medveten om att så gott som alla jättar inom den internationella livsmedelsindustrin har ett halalsortiment. Schweiziska Nestlé S.A. är ett av världens största företag i livsmedels- och dryckesbranschen. Alla produkter från koncernen är halalcertifierade (nudlar, drycker, chokladartiklar, såser och mjölkprodukter m.m.).

Man räknar med att det finns knappa 2 miljarder muslimer i världen. Alla är inte bokstavstroende men majoriteten rättar ändå sina mat- och dryckesvanor efter koranen och sharia. Enligt statistik från 2021 spenderade den muslimska världen 1,3 triljoner USD på matvaror och drycker. Det handlar alltså om en jättemarknad som växer starkt för varje år, framför allt i Europa med det stora inflödet av muslimer.

Det bör också tilläggas att halalcertifieringen numera omfattar kläder, media och underhållning, resor, farmaceutiska produkter och kosmetika.

Jag insåg på ett tidigt stadium att det inte var lönt att bedriva någon sorts kampanj mot halalprodukter. Nu har andra halalmotståndare skapat en grupp på Facebook som något oegentligt heter ”Nej till halalcertifierade produkter utan tydlig märkning”. Gruppen har i skrivande stund ca 9000 medlemmar. Avsikten är dels att få livsmedelskedjor som Willys, ICA, Coop m.fl. att ta bort halalcertifierade varor i sortimentet och dels att förtydliga märkningen med stora etiketter så att konsumenten inte av misstag köper en halalcertifierad vara.

Mina invändningar är bl.a. att märkningen i första hand är avsedd för muslimska kunder och inte ska ses som en varning riktad till den övriga kundkretsen. Att som det föreslås i gruppen välja alternativa varor till de halalcertifierade är lika meningslöst som att lägga ett paket bacon på halalkycklingen, även om det kan ge en och annan lokal tillverkare lite extra klirr i kassan.

På den tiden då jag själv var engagerad i problematiken föreslog jag att man skulle ha en särskild avdelning för halalvaror i stormarknaderna. Men utvecklingen har gått snabbt och i så fall skulle nog en stor del av hyllorna med det ”vanliga” sortimentet gapa tomma idag.