Fräcka folkliga visor har länge intresserat mig, kanske ända sedan tidiga år. När min dragspelande far tröttnat på ”Avestaforsens brus” och tagit sig ännu en sup hände det att han övergick till några takter av ”Rullan går på Bomans vind”. Senare i livet återhörde jag den och många andra ”fula” svenska folkvisor tolkade av Bengt Sändh och Finn Zetterholm på LP:n ”Folklår” (1977). För att nu inte tala om sensationella ”Bordellmammans visor” med Jonny Bode (utgiven 1968).
Mitt intresse för folkmusik ledde så småningom fram till skottarnas egen Bomans vind, den heter ”The Ball of Kirriemuir” (även ”The gathering of the Clans”). Visan skrevs på 1880-talet och lär vara inspirerad av verkliga händelser i distriktet Kirriemuir. Festen sägs ha börjat den första augusti. Hur det nu är med den saken, visan har en klatschig melodi och en lika klatschig refräng: ”Wha’ll dae ye, lassie, Wha’ll dae ye noo? The mon wha did ye last nicht, Cannae dae ye noo”.
I visan figurerar alla byns invånare, från kyrkoherden till den syfilitiske brevbäraren som fick nöja sig med brevlådan. Under åren har också diverse kända personer inkorporerats i visan, t.ex. Winston Churchill med sin feta cigarr och Sir Malcolm Sargent, Englands mest kände dirigent, som här får dirigera med sitt könsorgan.
På 1990-talet skapade jag dioramor med erotiska motiv. Dessa uppmärksammades av nyöppnade Museum Erotica i Köpenhamn och vi inledde ett samarbete. Museet ställde ut såväl mina tavlor som ”tittskåpen”. Jag gjorde också dioramor på beställning och en av dem var just den stora modellen på bilden med över 100 figurer i situationer som beskrivs i den skotska balladen. På väg framför borgen ses bl.a. de jungfrur som hämtats från Inverness (”Four and twenty virgins, Cam doon frae Inverness, And when the ball was over, There were four and twenty less) och nere i högra hörnet dirigerar Sir Malcolm…
Min hyllning till den fria kärleken i Skottland var utställd i museets entré. Tyvärr stängdes Museum Erotica våren 2009 på grund av ekonomiska problem och ingen tycks veta vart samlingarna tog vägen. Troligen såldes en del till andra erotikmuseer i världen.
Bästa inspelningen av ”The Ball of Kirriemuir” är enligt min mening gjord av operasångaren Kenneth McKellar på Youtube (x-rated).
Amerikanska folksångare har spelat in egna versioner, bland dem Jimmy Croce. Men den bästa av dessa är gjord Oscar Brand, som i mitten på 1950-talet gav ut tre LP med ”bawdy ballads”. Hans version heter ”The Ball of Ballynoor”.
NARRSKEPPET seglar igen 