Min debut som diktare skedde 1956. I ett av sina sista nummer publicerade litterära tidskriften All Världens Berättare en av mina dikter med titeln ”Men myggen förtar de älskandes glädje”.
Dikten är en hyllning till den fria kärleken men i än högre grad till kärleken i det fria. Med sommarens intåg ersatte många i min generation vinterns dunbolster mot en solig glänta med doftande gräs och blommor. Och tyvärr också befolkad av diverse småkryp som kunde vara rätt irriterande för båda parter. Det är bakgrunden till denna dikt som alltså gav en ung man från Uppsala officiell status som poet. Senare skulle jag se andra av mina dikter utgivna på små förlag, innan min poetiska ådra sinade.
P.S. Honoraret var 75 kr och det hämtade jag genast ut i kassan (på den tiden var det kontanter som gällde). Från förlaget traskade jag iväg till en guldsmedsbutik och köpte en slät förlovningsring till min fästmö. På kvällen blev det en stillsam förlovningsfest på en av huvudstadens många restauranger. Jag minns inte vilken men det var inte Berns i alla fall, för där arbetade min fästmö som hovmästare och en oskriven regel förbjöd restauranganställda att besöka sina arbetsplatser på fritiden. D.S.
NARRSKEPPET seglar igen 